Behandling

Flertalet epileptiker behandlas med medicin mot sin epilepsi.

Operation kan komma i fråga för enstaka unga patienter som trots medicin har täta anfall. Det krävs då att de epileptiska anfallen utgår från ett litet, väl avgränsat områder i hjärnbarken eller i något av tinningloben. Resultatet är vanligen gott och patienten kan i fortsättningen ofta klara sig med medicinering.

Innan medicinering inleds måste man klargöra vilken typ av epileptiska anfall det gäller och hur ofta anfallen uppträder. Man måste utreda patientens hela situation. Det finns ingen anledning att ge medicin efter enstaka epileptiska anfall, inte heller efter ett fåtal anfall över många år. Medicinering innebär att patienten dagligen i regel under flera år och ibland under resten av livet, måste ta tabletter med bieffekt (dåsighet, trötthet) och eventuella biverkningar, t ex hud- eller blodpåverkan. Det måste därför finnas tämligen tvingade skäl för att sätta in medicinering, t ex att anfallen kommer ofta och hindrar skolgång eller arbete.

Pacemaker mot anfall

 

En ny metod för anfallskontroll introducerades i Sverige 1990, då de första patienterna på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg fick en pacemaker inopererad. Metoden innebär att man med hjälp av pacemakern stimulerar den vänstra vagusnerven för att undvika epileptiska anfall. Pacemakern programmeras, med hjälp av en vanlig persondator, så att den ger elektriska impulser till vagusnerven med vissa intervall, dygnet runt.